Såå skönt!

jag e hemma nu, ville bara upplysa er om denna nödvändiga information :P Hehe, nu snackar jag me vera i telefon, som va så super duper snäll och red och tog hand om blizz idag... 
 
KRAM nella

Ngra timmar kvar nu

Japp typ 2 timmar kvar, sen e jg hemma, hihi här får ni en fin bild på mig från igår när jag har lyckats hasa mig ner till skotern

Snöskoter!

Hahahhahahahaah, de här var ju ett fint sista åk.... Niclas och pappa åkte tsm och  jag och mamma åkte tsm. Jag och mamma åkte i en grön backe, men man kunde fortsätta ner i en röd, för att komma ner, (den som vi åkte första da'n)... Problemet va bara att de har varit minusgrader och blåst hela dagen, så alla backarna på höger sidan va alldeles isiga och så (all snö hade blåst bort).....
 
Vi började åka där, men nu åkte vi ju från toppen av den där backen, förut hade vi ju bara åkt halva (och då hade de ju inte varit så isigt.). De va knappt ngra folk i den backen, och de få som åkte där va sånna här elit-satsande, med satsiga tävlingskläder och snajdiga skidor... Och så helt plötsligt blir de ett glashalt stup, de va knappt så proffsåkarna kunde ta sig ner...
 
Gulp, tänkte jag :P
 
Vi startade på denna backe 15.57 och liftarna och allt skulle stängas av 16.30..
Tillslut insåg jag och mamma att vi måste ha åkt liiiiite fel, och hamnat i en svart störtloppsbacke....
 Mamma vägrar låta mig åka ner därför, och på båda sidorna om backen var de stup rakt ner, så man kunde inte åka över till ngn annan backe...
Jag fick ta av mig skidorna, medans mamma snällt erbjöd sig att bära dem...
 
Jag började med att gå nerför den extremt branta backen, men den va så brant, så de slutade med att jag helt enkelt fick sätta mig på rumpan och hasa mig ner... Efter ett tag lyckas vi  få tag på pappa (som va nere för läääänge sen, och hade åkt en blå backe ner med niclas), han hittar skoterhjälp, som ska försöka komma upp och hämta oss...
 
Problemet va bara att backen va så hal och brant, så den vältrimmade snöskotern kunde inte köra upp... Fatta vad jobbigt när man ser målet, så nära men ändå så långt bort... Där satt jag, på min iskalla bak i den brantaste och   isigaste backen på hela stället, och   tittde ut över de snötäckta landskapen medan skymningen börja falla.
 
Tillslut hade jag lyckats hasa mig ner till skotern, satt mig till rätta och sen bar de av ;) ÅÅÅ, känslan när man kom in i den varma sköna skidshoppen och lämnade iväg de förädiska skidorna, obeskrivlig lycka säger jag bara! Haha, de tog bara EXAKT 1 timme och 2 min att ta sig ner för backen  (så vi va nere ca. 17, 30 min efter liftar och allt stängde) ;) SKILLS!
 
Och jag klarade mig utan ngra skador, bara lite trött och typ sträckt vänsterbenet, då jag tappade kontrollen över hasandet och flög all världens väg ner för backen, typ som en vante, men nu e de lugnt! JAg överlevde ju, och de e ju de viktigaste! Förrästen, måste påpeka att de va EXTREMT mkt yolo över dehär, det kan ingen sätta sig upp mot :P
 
Hihi, kommer bild sen när jag sitter på min frysta bak frammför den älskade skotern som räddade mitt liv <3
 
KRAM nella
 

justblizz.blogg.se

OBS! Bloggen innehåller spår av humor. Läsare med flumm-allergi hänvisas vänligen att klicka ner sidan, då ej försäkringen täcker dödsfall vid läsning. Jag hoppas med största allmänhet att ni får tabletter, så ni kan titta in igen utan röda kliande bölder och spännt näshår. Tack för mig!

RSS 2.0