Den sorgliga sanningen
För exakt ett år sedan, låg jag, lyxigt nog, och gottade mig i solen på en varm (lite för varm) sandstrand vid Indiens västkust (eller någon kust iaf, inte vet jag om de va väst eller öst eller västraöst eller nordpolen). För tillfället känns indien så långt i från dagens klimat som möjligt. Vilket enligt mig är väldigt sorgligt.
Jag ville bara säga det som en HELT osammanhängande inledning.
Idag är ju som sagt en dag att fira, dessa firerier angår dock inte mig då min dag har spenderats i stallet, och kvällen kommer spenderas inlåst i mitt rum, med näsan bokstavligt talat i datorn. Ja, vissa (typ alla) föredrar helt enkelt att fira nyårsafton med släkt och vänner, men såklart ska familjen ensam (min familj) fira så tråkigt man bara kan, ENSAM!
Om man säger såhär, jag sitter just i denna sekund i mina otroligt sköna mjukisbyxor. JApp! E de något fel med det eller? Bara för att jag föredrar mjukisbyxor framför fina, stela klänningar och 33 ton hårspray.
En sak jag tänkt på, är varför ska man ha finkläder på sig när man ska på middag. MIDDAG betyder ÄÄÄÄTAAA, och ÄTA gör man för att inte få annorexia, och annorexia får man av för tajta klänningar. Så, om man sätter på sig ett par tajta jeans eller något annat tajt, så blir man automatiskt omotiverad att plöja igenom de 50 olika rätter som serveras, och om man inte äter är man ohövlig mot de som ordnat middagen. SÅ, därför ska man har på sig mjukisbyxor på middagar! PUNKT SLUT.
KRAM en ensam och mjukisklädd nella
(Hahaha, jag dör vilken irriterande bild >.<)
(förrästen, hade tänkt köra en extremt jobbig nedräkning sen >.<)