Idag införskaffade min familj årets första (och sista för den delen) julgran. Dock var detta inte lika uppskattat av alla, då min kära katt Olle mest tyckte att det var en fulkomligt idiotisk idé att släpa in ett stort träd i vardagsrummet. Han stirrade på granen med uppspärrade ögon och övervägde med största sannolikhet att äta upp den.

 

I för sej tyckte jag att det var bra att han inte åt upp den, för han är redan så tjock att vi snart måste börja överväga 5:2 på honom, och några extra jullgranskilon skulle nog inte vara någon större hjälp på traven mot en slank och vältränad kattkropp. 

 

Men nu har han slutat ge mördarblickar mot det fula trädet, men misstänksamheten är fortfarande på 103,5%, och det kan ingen ta ifrån honom! 

 

Jaja, vi behöver i varje fall inte vara rädda längre att hans blickar ska få granen att barra av rädsla, och det är ju tur!

 

Så nu är både jag och tomten glada! :D

 

 

 

KRAM nella